Åhhhhh.. ja vart fan ska jag börja?!
Jag blir bara så jäkla trött.. ush. Det här skiten med mitt ansikte hörrni, det tar kål på mig. Känner mig så jävla töntig men ändå, ni som haft problem med huden eller acne tror jag förstår mig. Ni kan nog känna igen det?
Alltså det förstör verkligen typ allt, eller alltså, det påverkar typ allt. Man fattar verkligen inte det innan man får problem, eller som jag, levt hela livet fram till 25 år utan några som helst bekymmer med hyn. Och sen bara BOOM! Hej, tack, kul.. inte.
Idag var det iallafall ÄNTLIGEN dags att träffa min läkare igen. Jag tycker dom här sex första veckorna har gått så jäkla segt alltså. Man har ju liksom haft så sjukt mycket funderingar, frågar, vart orolig, alla biverkningar, inget händer med hyn tycker man. Det blir bara värre och man mår bara sämre och sämre av medicin helvetet. Men ja, så det var skönt att äntligen få komma dit och att han fick kolla på det och få svar på lite frågor man haft under hela tiden.
Jag gjorde ju mitt andra blodprov också, förra veckan. Så att han skulle kunna jämföra proverna nu när vi sågs. Jag personligen ville se provsvaren, inte för att jag fattar ett skit av alla termer men ändå, för säkerhetsskull typ. Jag vet jag är töntig kanske. Men vafan, det är ju ändå min hälsa. Jag har väl rätt att få se mina provsvar?!
Han sa iallafall bara: dina provsvar var helt perfekta. Det har inte skett någon som helst förändring, dom är fortfarnade perfekta. Jag bara jaha.. jag känner mig inte helt perfekt.. alltså, med tanke på hur jag kännt mig i kroppen och alla biverkningar så täntke jag ehh mina provsvar kan ju inte vara dom samma som innan.. Men jo, tydligen så var det inget konstigt. Det är väl mycket psykiskt också kan jag tänka mig, så mycket stress med. Det gör ju sitt!
Jag tycker som sagt inte att det har hänt NÅGONTING med min hy eller acne sen jag började. Och, det tyckte inte han heller :/ Det kändes ju inte så kul. Han sa, att jag kan förvänta mig förbättring eller någon skillnad oftast från vecka sex till vecka 13. Och jag har precis passerat vecka sex. Så nu hoppas jag på mirakel och hoppas att han har rätt. Att det from. nu och framåt händer något så att allt är värt det. Svårt att hålla hoppet uppe annars alltså.. fyfan!
Nu ska jag iallafall inte dit förrän om sex veckor igen. Jag vill typ komma dit igen imorgon, haha! Orkar inte vänta sex veckor till, det känns som en evighet från nu. Så då har det gått 12 veckor, och fan om det inte hänt något då heller! Då vette fan vad jag gör......
Jag var inte gravid heller iallafall.. vilket jag visste. Men man tar ju gravtest varje återbesök med! Så slipper man tänka på det.
Alltså.. det jag har mest panik över typ nu det är alla jävla röda märken jag har fått! Alltså jag har alltid haft HEEELT jämn hy, typ porslinshy. Och nu seriöst när jag bara står och ska tvätta ansiktet på kvällen och ser mig själv i spegeln så börjar jag gråta. På riktigt. Det är hemskt! Ush.. hatar att känna så.. Något som hela ens liv aldrig har varit ett problem, blir helt plötsligt hela ens absolut största problem. Helt sjukt!!
Min läkare sa att det kommer försvinna av sig självt, med tiden, så småningom. Jag hatar det svaret. Jag vill bara veta: ja eller nej, det kommer försvinna. Dessutom är jag, säkert precis som alla andra med samma besvär, livrädd för att få bestående ärr. Han säger att jag inte kommer få några ärr.. man ja, jag vet inte. Jag tänker alltid det värsta just in case. Så blir jag inte helt knäckt om det inte skulle vara som han säger :/ Hmm., ja det är jävligt jobbigt nu. Medicinen påverkar mitt psyke också, humöret är helt upp och ner ush alltså. Kan vara stressen över detta också och att jag hållt på i redan sju månader med alla olika antibiotika och krämer och ingenting har hjälpt! Ush, det tär verkligen på en. Ingen energi har jag, trött, yrsel, huvudvärk och problem med magen(att jag har IBS sen innan gör ju det inte bättre heller). Känner mig sjukt deprimerad bara. Från typ timme till timme.. ja!!!!
Men ja, jag håller er uppdaterade!
Bara för att ni ska få se. . Så kanske min frustration blir lite mer befogad. Jag hittade en bild från innan där jag är helt osminkad. Det är alltså SÅHÄR min hy ALLTID har sett ut.. fram till 25 år gammal. Alltså fram till september förra året!
Ja ni ser ju.. alltså jag vet inte vad jag gör seriöst om de röda märkerna inte går bort. Herregud, jag vill bara gråta! :( ush vad deprimerad jag blir!